Väsen i svenska folktron

Det här inlägget handlar om väsen i svensk folktro. För att begränsa mig i ämnet håller jag till mig i det gamla svenska bondesamhället på 1800-talet.

Våra vanligaste väsen i folktron

De vanligaste väsen i våra trakter är råvarelserna. Ett rå är ju något som vakar över något. Sjörået vakar över sjöar och bergsrået vakar över bergen, det är de som vårdar just dessa delar av naturen. Gårdstomten är ju också ett väsen som är ett slags rå, fast han lever nära människor ofta på gården, som han vakar över. Han är hjälpsam och vänlig, bara om gårdsfolket behandlar honom väl. En tomte vill att allt ska vara i ordning och reda på gården och i stallet.

På något sätt så finns det här svenska begreppet lagom med. Det skulle vara lagom, man skulle inte ge gårdstomten för många presenter, utan bara något till julafton. Det ska man ju respektera då, att han skulle få sitt. I vissa berättelser sydde pigan nya kläder åt tomten men de fick då inte vara slitna och gamla för då blev inte tomten missnöjd, inte heller fick de vara alldeles fina, för då kunde gårdstomten bli mallig och flytta från gården. Eftersom då tyckte gårdstomten att han var för fin för att arbeta på gården. Kläderna skulle vara lagom. Där har vi hela arbetsmoralen som fanns då förr i bondesamhället.

Gårdstomten finns ju på gården, men det är lite olika begrepp på det här med rån och vittror.

Vittrorna kan vara delvis, varelser som lever på öppna fält och i kullar, men de kan också vara väsen som bor också intill gårdar, ofta under marken. De är ett småfolk som man bör hålla sig väl med. När man hällde ut hett vatten över en åker skulle man först varna vittrorna genom att ropa, se upp där nere!. De levde precis som vanliga människor och hade boskap och egen mark.

Vittrornas liv och boskap

Vittror ägnar sig mest åt jordbruk och boskapsskötsel. Och de påminner mycket om oss och vittrorna lever också som vi människor. När de visar sig så ser de ut som folk gör mest och klär sig i traktens folkdräkter mycket lika de som människorna bär vid högtidliga tillfällen. Storleken varierar mycket, men oftast är de mindre än människor. Vittrorna kan ibland uppträda i djurgestalt, ofta i skepnad av en groda eller padda. Det ansågs förr vara farligt att skada en groda, för det kunde vara en vittra i grodgestalt.

Deras boningar var under jorden, lagårdsgolv, gårdshus, stall eller under vårdträd. Vittrorna bor ibland i fäbodar med sina djur. De har stora familjer där män, kvinnor och barn omtalas. Brudpar och bröllop har många sett och hört. Vitterkor liknar helt vanliga kor och om en människas ko skulle råka hamna bland vittrornas kor så kunde man inte se någon skillnad. Vitterkor är präktiga och mjölkar bra, och brukar vara helt kritvita. Deras koskällor uppges ha en melodisk klang. Eftersom en vitterko mjölkar stora mängder, så var den begärlig för bonden. Om man kastar ett föremål av stål över kon så får man behålla den. Allmänt sägs det att en sådan ko mjölkar hinken full, hur stort det än är, men om man byter hink under mjölkningen så dör kon.

Den allmänna uppfattningen är att vittrorna är vänligt inställda mot människorna, om man inte stör eller retar upp dem, genom att bygga hus nära vittervägar eller på annat sätt störa de. Behandlar man en vittra vänligt, så kan de hjälpa människorna. Man tror att vittrorna lämnade fäbodvallarna när människorna kom dit. Men de visste även när det var tid för människorna att vända tillbaks, och om de dröjde kvar hade vittrorna återkommit och kunde vara besvärliga. De kan retas genom att lösa kreaturen på nätterna. Efter solnedgången på kvällarna vill vittrorna ha det lugnt och tyst i fäbodarna.

Om man retade upp vittrorna kunde man råka ut för olyckor, sjukdom och värk. Folk har förr talat om vittervärk. Ibland kan det botas genom att den sjuke själv eller grannen kastar ut magiskt värkande medel där man trodde att händelsen hände.

Trollens liv

Trollen lever ungefär som vanligt flitigt bondfolk. De bor i bergen och har egna boskap såsom kor, getter, hästar och hundar och de äger skogens vidder som betesmark. Trollen är mycket lika oss människor och brukar vara välklädda men de hade en svans. Svansen gömde de när de var bland människorna.

Trollen brukar odla mark, brygga öl, baka och tvätta kläder, precis som vi människor. Sällan har man sett trollen utan boskap som de har lockat på. Ibland kunde locktonerna beskrivas som mycket vackra. Trollkorna ansågs vara större än vanliga kor, oftast är de rödbrokiga och när de går ute i skogen vandrar de rakt fram. Trollhundarna är svarta och skäller kort. Kolarna brukar se dem på vinternätterna. Trollens getter liknar människornas men är mer trollaktiga. Trollhästarna tycks inte ha blivit sedda i trakterna. Men många har hört deras galopperande och frustande. Troll kan dyka upp på människornas fester och dansbanor. Trollen tycker om att roa sig om kvällarna och de firar olika högtider och fester i deras stora salar inne i berget. De äter ofta goda måltider tillsammans med familjen. Men om man var bergtagen så fick man vara försiktig med att äta av maten som trollen bjöd. Det finns många berättelser där trollen kunde vara oerhört rika och hade stora kistor där de förvarade sina guldpengar, smycken och ädelstenar. Men ibland var trollen ganska lömska och otrevliga, de kunde smyga in i människornas hus och bytte ut ett odöpt spädbarn mot en trollunge.

Näcken

Näcken har man berättat om förr i tiden i hela Sverige. I folktron var han ett manligt ensamväsen som satt på en sten i skymningen och spelade fiol. Han kunde locka unga flickor ner till vattnet genom att förtrolla de med sitt vackra fiolspel.  Ofta framställdes han som en ung spelman i fina kläder men även som en gråklädd gubbe med röd luva och vitt skägg.

Det fanns sägner om spelmän som sökte upp näcken för att han skulle lära dem att spela bättre. Men sådana spellektioner krävde näcken alltid något speciellt i betalning. Om man offrade tre droppar blod kunde han lära ut sin spelkonst till spelmannen. Bästa sättet att skydda sig mot näcken var att stoppa fingrarna i öronen så fort man hörde hans musik. Om man skulle bada så skulle man helst undvika platser där det växte näckrosor, för där brukade näcken spela fiol om kvällarna på en sten. Hade man otur kunde han dra en ner till vattnet.